Asköviken har genom åren gett mig de bästa upplevelserna av grågäss. Gässen finns här under nio av årets månader, och beroende på årstid så växlar de mellan olika beteenden. Det händer alltid något spännande när gässen är på plats.

Jag minns en småkylig marskväll vid Rudöklippan. Dagen hade gett obsar av en del mesar, några björktrastar, och domherrar som visslat mjukt i den klara och vindstilla luften. Det hade varit precis så fågelfattigt som en vinterdag kan vara. Så kom en mörk silhuett mot himlen, i den stålblå skymningstimmen. En ensam grågås flög in från söder. Årets första.

Gåsen flög ett var runt viken, inspekterade strandängar och isar, och konstaterade att inga öppna vakar ännu fanns i det frusna vinterlandskapet. Så fällde den mitt ute på vikens is. Där såg jag den stå staty i upprätt ställning, tills nattens frostdimmor svepte in den i ett skyddande gråmörker. Årets första gås. En spejare på kung Bores återtåg mot norr, utflugen från någon flock längre söderut. Ett löfte om vår. Det var magiskt.

Under mars-april landar alltfler grågäss i de första smälvattnen på strandängarna, och i de första vakarna vid bäckmynningen. Många av de äldre gässen lever i livslånga parförhållanden. Nya par har också uppstått i vinterkvarteren. Yngre gäss kan fortfarande söka en partner. Ettåringarna är inte könsmogna, men vill gärna hålla till i gässens sociala flockar. De här fåglarna har ett differentierat språk, där olika läten i kombination med kroppsspråket, utgör de redskap varmed varje individ kan kommunicera med gruppen, och klargöra sina anspråk.

Gässens relationer är inte helt olika människans, här finns trogna par som norm, men även vänsterprassel, triangeldraman, förlovningar som avbryts, olyckliga förhållanden, osv. En forskare som tidigt undersökte dessa gässens beteenden var Konrad Lorenz.

Under april-maj befästs reviren, och inför häckningen blir gässen mindre sociala. Konkurrensen om de bästa reviren är hård, och leder till stridigheter. Hotbeteendet kan utgöras av flygande anfall, eller att sträcka hals och huvud lågt över ytan och simma mot inkräktaren med resta vingpennor. Om inte det hjälper uppstår slagsmål, där vingar piskar och näbbar nyps. Och ljudyttringarna, ja, en förbannad gås håller inte tyst, om man så säger!

I handböckerna står det att vuxna gäss inte dyker. Men jag har sett adrenalinstinna gäss som dyker för att undkomma, eller för att anfalla sin antagonist underifrån. Oftast framgår det dock snabbt vem som är starkast, och den svagare parten flyr undan.

Då utstöter det segrande paret ett så kallat triumfskri, där de står mitt emot varandra och sträcker hals under höga rop, så att man tror att de ska börja slåss med varandra. Men det är precis tvärtom, de är upphetsade för att de vunnit striden tillsammans, och triumfskriet syftar till att befästa deras gemenskap inför den förestående häckningen. Samma beteende kan utgöra en hälsningsceremoni när paret möts efter att ha varit ifrån varandra en stund.

I slutet av maj börjar gula kycklingar synas hos gåsfamiljerna ute på strandängarna. Kycklingarna är borymmare, som är präglade på sina föräldrar, och lydigt följer dem överallt. Föräldrarna vaktar dem minutiöst. Ett säreget drag hos gässlingar, är att de uppfattar den första varelse de ser som sin livsledsagare. I naturen innebär det sällan några problem, snarare tvärtom. I andra livsmiljöer kan gässlingarna präglas på att följa en människa, eller till och med en dammsugare. Denna instinkt är stark och svår att ändra på.

I slutet av juni ruggar de vuxna gässen, och fäller sina vingpennor. De blir då oförmögna att flyga under 2-3 veckor. Deras vingar har dessförinnan varit viktiga för försvaret av gässlingarna, men nu är dessa så stora att de själva kan fly vid fara, mot vattnet för att simma undan och dyka, eller mot vassar för att gömma sig. Ytterligare en månad senare är årsungarna flygga, och därmed har de god förmåga att komma undan predatorerna.

Det största skådespelet som grågässen bjuder på sker på hösten. Under främst oktober samlas stora flockar inför flyttningen. Dagtid betar flockar på ängsmark och åkrar. Under kvällar samlas flockar på tusentals individer, ivrigt plaskande och resonerande, för övernattning i vasslaguner och blötare ängsmarker. Förflyttningarna mellan dessa ståndorter ger mäktiga uppflog, och vackra kilometerlånga radband av gäss mot rodnande grynings- och skymningshimlar. Vissa flockar kommer in från norr, andra lämnar för vidare färd mot sydväst. En underbar tid att kura skymning på, exempelvis vid Rudöklippan!

Akryl på pannå, 83 x 62 cm, 6000 kr utan ram.