- Hej, vad kollar ni på?

Vi hade kommit fram till södra lundparkeringen, och tagit oss ut på ängsmarken intill, där det samlats en större skara kikarförsedda ornitologer. Jag valde ut en i gruppen, och ställde min fråga. Mannen pekade på ett träd med rikt lövverk. Därinne skulle det sitta en nordlig karminbiätare. Den skulle vara dold bland löven, men nu och då komma framflygande för insektsfångst över en blötare del av ängen till höger om trädet. Detta var en art jag aldrig sett, eller ens visste existerade.

Vi väntade i gröngräset, förväntansfullt fokuserande trädet i våra kikare. Ingen fågel i sikte. Vi hämtade stolar i bilen, satte oss och fortsatte att vänta. En händelselös timme gick. Så lösgjorde sig en fågel plötsligt från lövmassorna. Det första intrycket var en svala, eftersom flykten var blixtrande snabb, med tvära kast och uppbromsningar. Och färgerna, detta var verkligen en smaragd i solskenet, fågeln lyste i rubinrött, mörkblått och grönt!

Strax försvann den i sänkans omgivande lövverk igen, för en stund. Men vi fick fortsättningsvis se den flera gånger i dessa snabba jakter. Det var oklart vilken sorts insekter den fångade, men kopplingen till ängsvattnet gav gissningen att det kunde vara någon art av sländor som flög där. Vi höll ett säkerhetsavstånd, så ingen var fram och kollade detta. Normal kost för biätare är humlor och getingar.

Så satte sig fågeln i en ek i lundkanten. Och nu blev det läge för en prakt-obs på karminbiätaren, först sittande som ett rött löv i den gröna massan, sedan klockrent på en torrgren mot himlen, exponerandes alla sina osannolika färger, i tubkikarens 60 x förstoring. Detta var verkligen något utöver det vanliga!

Senare, under hösten 2012, visade sig nordliga karminbiätare på några få ytterligare platser i landet. Som mest sågs 3 fåglar samtidigt vid Ingarö utanför Stockholm.

Karminbiätare finns i Afrika söder om Sahara. Det finns två arter, nordlig och sydlig karminbiätare. Att de svenska fynden utgjordes av den nordliga varianten framgick tydligt av att hakan var blå. Den sydliga artens haka är rosafärgad. Den nordliga karminbiätaren är dock ingen flyttfågel i Afrika, även om kortare förflyttningar kan ske vid torka/regn. Någon flyttning till Europa sker inte hos arten. Så – hur kunde dessa fåglar ses i Sverige?

Om flygning hit på egna vingar verkar relativt osannolik, så borde fåglarna varit rymlingar från någon djurpark. Men någon rymning från djurparker i Sverige, av karminbiätare, hade inte skett. Kunde fåglarna ha rymt från någon djurpark i Europa, och sedan flugit hit? Voljärer för olika arter av biätare finns förvisso i en del länder i Europa, som Danmark och Tyskland. Dock att ingen känd rymning framkommit.

En ytterligare faktor som talade mot detta alternativ är, att karminbiätarens klara färger bleks ganska snabbt i fångenskap, vilket antagligen beror på att det kan vara svårt att helt efterlikna de vildlevande fåglarnas kost, hos i voljärer hållna individer. Och de svenska fynden var samtliga kraftigt färgade.

Det finns också betydande svårigheter för såväl privatpersoner som djurparker, att få tillstånd att föra in levande fåglar till Europa från Afrika. Restriktionerna har hårdnat sedan mitten av 00-talet, pga fjäderfäinfluensan. Så alternativet ”rymning från djurpark” är inte heller så sannolik.

Återstår illegalt insmugglade vilda fåglar till Europa eller Sverige, som inte varit så länge i fångenskap att fjäderdräkten bleknat, och som sedan rymt eller släppts lösa. Detta tycks vara den troligaste förklaringen till mysteriet med de svenska fynden. Under alla omständigheter – en fascinerande stund där vid lunden fick vi, i mötet med den nordliga karminbiätaren!

Fakta för denna text är inhämtad från Birdlife Sverige.

Akryl på pannå, 83 x 62 cm, 6000 kr utan ram.