Jag låg utsträckt på mage över stigen, som var kantad av täta snår. Stereohörlurarna satt över öronen, dat-bandspelaren var igång, parabolantennen med stereohögtalare var riktad mot en skönsjungande koltrast en bit framför mig. Intill den satt en rödhake, och fåglarna samsjöng på ett sätt som trollband mig. Trasten med sina klara, långsamma och allvarsamma toner. Rödhaken med sina sprudlande snabba, porlande, silverklara tonkaskader. En fantastisk kombination.

Plötsligt hörde jag att ett stort djur var på ingång från vänster. Tunga fotsteg som kom allt närmare. Jag kollade lite oroligt åt vänster, kunde det vara en älg? Men ingenting syntes i ljudets riktning, trots att stegen snabbt hördes allt närmare. Och till slut var ända framme vid mig. Försent insåg jag mitt misstag. Stereolurarna satt omvänt på mina öron. Ljud från höger hördes i vänster öra.

Ryttaren kom in från höger på stigen, och när jag skräckslagen tittade rakt bakåt, såg jag hästen underifrån. Den var tvungen att kliva över mina fötter, i den smala passagen. Under denna riskfyllda manöver låg jag garanterat blickstilla, för att inte ytterligare komplicera situationen. På inspelningsbandet hörs ett halvkvävt hej från mig, besvarat med ett förvånat hej från den unga ryttarinnan, varefter hovtrampen tonar bort. Och sedan låter det som koltrasten levererar allvarlig kritik, medan rödhaken, den spelevinken, kiknar av skratt över min fadäs.

Koltrastens sång berör utan tvekan den svenska folksjälen. Blandningen av styrka och melankoli vädjar till sådana inneboende känslor som många av oss har svårt att prata om. För oss människor kan det finnas ett terapeutiskt drag i denna sång. Jag har själv testat detta. När jag någon gång känt mig nedstämd, så har jag satt mig ner i skogen helt nära en sjungande koltrast, och bara lyssnat under några timmar. Kraften i den sången kan förmedla hopp till dystra sinnen.

När det gäller korandet av Sveriges Nationalfågel, så har koltrasten varit överlägsen vinnare. Under en omröstning i Dagens Nyheter 1962, om vilken fågel som skulle bli nationalfågel, vann koltrasten. Även i tävlingar om de populäraste vårtecknen, som anordnades i Hemmets Journal, var koltrast den fågel som fick flest röster. 2015 röstades ånyo fram en nationalfågel i landet, arrangör var SOF Birdlife Sverige. 40 av 250 häckande fåglar var med i listan. Det röstades i omgångar. I slutomgången lades 13000 av 55000 röster på koltrast, som återigen vann, före skata, blåmes och korp.

Det är inte bara skönsången som utmärker koltrasten. Den har också ett av de vassaste varningslätena. Fågeln är vaksam, och håller koll bland höstlöven, ungefär som på min målning. Och om den känner sig misshagad över att en människa kommer för nära inpå, exempelvis brukar det hända när jag hämtar morgontidningen i brevlådan, så slår trasten till med en serie skarpa läten, närmast påminnande om en slagverksmusiker i extas. Det kan kännas alldeles överdrivet, och man får hjärtat i halsgropen.

Ytterligare en egenhet är det marknära matsöket. Om man hör taktfasta rasslanden bland fjolårslöven, så behöver det inte vara ett vildsvin som bökar. Koltrasten hoppar bland fjolårslöven, och kastar systematiskt bladen ett efter ett, för att plocka de insekter som eventuellt finns därunder. Detta kan också låta som om en människa smyger gömd i skogen, vilket kan kännas lite skumt om man är i en annars öde skog.

Under 1800-talet var koltrasten fortfarande en skygg skogsfågel, men den har nu alltmer blivit en karaktärsart i stadens parker och bebyggelse. De koltrastar som valt landet, flyttar i stor utsträckning bort på hösten. De stadsboende däremot stannar ofta kvar åren runt. En orsak till det är att det är lättare att försörja sig i staden. I ljuset från stadsbelysningen kan fåglarna proviantera längre tid vid olika fågelmatningar i staden, motsvarande möjlighet ges inte på den vintermörka landsbygden. Äpplen är en favoritföda.

Ytterligare en skillnad är, att de stadsboende trastarna hinner med att föda upp fler kullar än vad de landsbygdsboende gör. Detta är säkert relaterat till den bättre tillgången till föda i staden, och att häckningssäsongen där kan bli mer utsträckt.

Akryl på pannå, 83 x 62 cm, 6000 kr utan ram.