Eckelsudde, Öland. 11 juni 2016. Skärfläckorna som häckat på jordreveln i strandkanten utanför den lilla utsiktsplattformen, de har fått ut ungar. En vecka tidigare var det ännu ruvning som gällde här. Nu springer ungarna omkring på stranden, som om de aldrig gjort annat. Och föräldrarna springer bredvid, varnar högt, ängsligt och ihärdigt, samt rensar stranden från alla möjliga och omöjliga hot. Snacka om curlingföräldrar!

Bland de som attackeras och körs iväg är gravänder, både vuxna och ungar. Även större strandpipare och rödbenor blir bortmotade. Men de tar det med jämnmod, springer undan en bit och fortsätter sedan med sitt, ungefär som om de tänkte: ”Ja, ja, de där svartvita typerna är riktiga grinollar, muckar gräl jämt, det är ingen idé att bry sig!”.

Ungarna är små med kamouflagefärgad dundräkt, näbbstumpen är tidigt uppåtböjd som hos de vuxna, ben och fötter är oproportionellt stora, vilket är naturligt för borymmare som i princip kliver direkt ut ur ägget och går iväg.

Skärfläckorna är vadarfåglar med den säregen uppåtböjd näbben som främsta signum. När man ser dem proviantera, så blir näbben logisk. De vadar i grunda stränder, och sveper med näbben i sidled av och an i dyskiktet, och vaskar på så sätt fram små animalier, som havsborstmaskar, kräftdjur och insekter. De simmar också bra, fötterna har simhud mellan tårna.

Näringssöket ger en vaggande gång, som är mycket arttypiskt. Den svartvita fjäderskruden ger inte många möjligheter till förväxling med andra arter. Sovande fågel med näbben på ryggen kan dock ibland på avstånd likna ung gravand.

Trots att arten utgör tidiga vårfåglar, så är de ganska sena med häckningen. De är kolonibildande, men bona behöver för den skull inte ligga tätt. I samband med häckningen så uppvisar skärfläckorna ett flertal symboliska uppträdanden, som är svårtolkade. Flera individer kan rusa omkring, knixa och niga mot varandra, utan synbar orsak. Parade hanar har ett hotbeteende mot oparade hanar som tränger in i reviret. Han sänker då huvudet, näbben riktas mot antagonisten, och han rusar mot denne, som då oftast flyr. Detta är livliga fåglar.

Liksom andra vadare, så lägger skärfläckan 4 ägg. Äggen är oftast något ovala, de ligger med den smalare toppen inåt centrum, som hos andra arter. En sådan placering av äggen i bogropen gör att det blir mindre tomrum mellan äggen. De kommer då att täckas upp bättre av förälderns ruvfläck, och uppvärmningen blir därmed effektivare vid ruvningen. 4 ägg är optimalt, redan vid 5 ägg blir äggtemperaturen kallare vid ruvningen, med sämre fosterutveckling som följd.

Ibland kan skärfläckor lägga ägg i andra artfränders bon, och då blir kanske äggkullen fördubblad. Det blir då svårt för föräldrarna att hålla erforderlig värme i äggen, speciellt under kalla nätter. Boet kan utgöras av en enkel grop eller en liten bale av gräs och tång, oftast liggande lågt vid stranden. Vid storm med pålandsvind stiger vattennivån, och skärfläckorna kan då bygga på sin bobale så den hamnar lite högre. Men ofta spolieras häckningen av högt vattenstånd. Drabbade par brukar då starta en omhäckning.

Andra hot mot reproduktionen är främst trut, rävar och kråkor. Eftersom häckningen sker på långgrunda stränder, som också i många fall kan attraherar badturism och annat rörligt friluftsliv, så finns en intressekonflikt. Skyddet av de boplatsområden som skärfläckan visar intresse för, måste vara fullständiga. Överträdelser måste beivras.

Tyvärr har jag sett buskörning på strandängar med fyrhjuling i skyddat område, där skärfläckor tidigare häckat. Djävligt jobbigt att behöva se sånt. Det var vid Vässbyfjärden 5 juni 2016. Det verkade inte heller vara en engångshändelse. Tillträdesförbud rådde vid tillfället till de strandängarna.

En del andra arter finner en tillförsikt i att häcka inom skärfläckekolonier. Det beror på att skärfläckorna går samman kollektivt och är aktiva i revirförsvaret, och många predatorer jagas bort, säkerligen på grund av beslutsamheten i försvaret, och den smala, lansliknande näbben spelar säkert också roll, låt vara att den är krökt. Simänder, tärnor, skrattmåsar och rödbenor är exempel på arter som kan uppskatta skyddet i skärfläckekolonin.

Skärfläckorna befinner sig i vårt land vid sin nordgräns, och når här inte längre upp än till de sydligaste landskapen. Här är arten relativt sällsynt förekommande, men redan i Danmark finns betydligt större bestånd. Redan en vecka efter det att ungarna blivit flygfärdiga lämnar de häckningsområdet, och färden går för de unga i juli-augusti till lämpliga havskuster i Sydvästeuropa, eller ännu längre.

Ett mellanstopp för de äldre ligger vid Vadehavet på Jyllands västkust, där 10.000 skärfläckor kan samlas för ruggning under sensommaren. Det svenska beståndet har beräknats till uppemot 1500 par.

Akryl på pannå, 83 x 62 cm, 6000 kr utan ram.