Småtärnor

|
Hallnäs udde, Öland, Slutet av maj 2015. Sydostvinden ligger på skarpt från havet. Ett par småtärnor håller till vid en strandsten på läsidan av udden. Hanen har fångat en mindre fisk, som hänger ner slappt på ömse sidor om näbbens spets. Det är en frierigåva. Honan sitter lite hopkurad och verkar helt ointresserad av uppvaktningen. Fåglarna står sida vid sida. Hanen sträcker på sig och slänger allt ivrigare med fisken av och an över hennes huvud, alltmer upphetsad, trots att hon tycks vara mer intresserad av att betrakta horisonten, än av hans uppvaktning. Under en kvart pågår denna situation, sedan får hanen från henne antagligen någon signal, osynlig för mig, för han höjer vingarna darrande och pompöst rakt uppåt, parningen sker sedan på hennes rygg under en kort sekund. Samtidigt, som en bekräftelse på deras förening, tar hon nu nådigt emot hans frierigåva. Direkt efter parningen flyger hanen iväg, samt återkommer ihärdigt med några minuters intervaller, för att överlämna nya gåvor, småfisk och kräftdjur, liksom för att visa henna att: Vänta ska du få se, jag kan mera!. Dessa gåvor tar hon nu genast emot och accepterar. Hanen har här inför henne fått ge prov på sin duglighet som familjeförsörjare, hennes värdering av denna hans förmåga lär snart bli livsviktig, då han ska mata henne vid boet i början av ruvningstiden, samt senare bidra fullskaligt till ungarnas försörjning. Det svenska beståndet av småtärna uppskattades 2007 till 500 par. Det är ett ganska litet bestånd, så jag får känna mig hedrad att ha fått ta del av några av artens mer intima detaljer. Det finns en rad hot mot denna vår minsta tärna, som faktiskt var den första svenska fågelart som blev fridlyst, vilket skedde i Skåne 1912. Dess bo förläggs på sand- och grusrevlar vid havsstränder. Vid högvatten sköljs boet över, och spolieras. Småtärnorna är förhållandevis långlivade, och det kan utgöra en viss kompensation för spolierade häckningar under en del år. Men arten klassas som sårbar. När truthäckningarna ökar i vissa blandade vitfågelskolonier, så kan småtärnorna pressas ut ur sådana lokaler, beroende på svårighet att hävda sig mot de större arterna. Småtärnorna kan dock vid sina kolonier uppbåda ett kollektivt försvar, som med framgång driver bort inkräktande kråkor och andra predatorer. På grund av denna försvarsförmåga kan andra arter, som större strandpipare, finna det attraktivt att bosätta sig i småtärnekolonier. Andra hot är mänskliga aktiviteter såsom bad, fiske, båtsport och turism vid i övrigt lämpliga lokaler. Även kemikalier i vattnet kan spoliera häckningar. Småtärnorna kan göra en omhäckning, ifall den första häckningen går om intet. Dess ungar blir då inte flygga förrän i början av augusti, och de behöver sedan bli matade ytterligare någon vecka, innan de kan fiska själva. Dessa tärnor har en artegen fisketeknik som gör att artbestämning är möjlig även på större avstånd. Fågeln störtdyker inte på samma sätt som andra tärnor. Utan den sänker sig successivt ner mot ytan, med vissa avbrott för ryttling med svirrande vingar, då den stillastående i luften spanar in bytets exakta position. Därpå sker ett dyk från jämförelsevis låg höjd. Redan i månadsskiftet juli-augusti lämnar de flesta småtärnor sina häckningsområden, för färd mot Västafrikanska kuster och flodmynningar, där de tillbringar vintern. För en 22 cm lång fågel är det en lång resa. Men tärnorna är goda flygare. En studie visar att tärnor
(och en del andra arter) flyger fortare i flock än enskilt. I studien
ingick även småtärnor. När tärnorna flyger
enskilt så är kan farten vara 10 meter per sekund, men i
flock ökar den till 13 meter per sekund. Det beror på att
de tyngsta fåglarna tar täten och driver upp farten, medan
de lättare hakar på. Genom att lägga sig snett bakom framförvarande, utnyttjas en uppkommen virvelström bakom denne, vilket optimerar flygningen och minskar den energimängd som erfordras. Detta är anledningen till att många fåglar flyger på sned linje, eller i plog, vid längre förflyttningar.
Akryl på pannå, 83 x 62 cm, 6000 kr utan ram. |