Mina främsta möten med storlom har jag haft vid Vågsjön utanför Surahammar. Att sitta vid denna spegelblanka skogssjö, och se skymningsmånen spegla sig i vattnet, känna fukten från nattens första dimmor, och därtill höra storlommarnas rop, som svarar i eko borta vid Vågberget, att sedan somna i tältet till lomropens trolska klang, det har gett oförglömliga minnen.

Storlommens röst kan som inget annat fågelljud förmedla känslan av ödslig vildhet i den svenska naturen. Den vitljudande klangen i ropen vädjar till något ursprungligt i människosjälen, till något som vi har förlorat i den urbana miljön. En akustisk estetik som ger lyssnaren rysningar av välbehag.

På vårarna strax efter islossningen och senare kan flera par samlas i vissa vatten från näraliggande sjöar, för att spela tillsammans. De ligger då mot varandra i vattnet och genomför rituella rörelser med huvud och hals, samtidigt som ropen från fåglarna rullar ut över sjön. Den spetsiga näbben, den släta huvudbefjädringen, och den strömlinjeformade kroppen förstärker känslan av urtidsdjur över lommen.

Den typiska häckningsmiljön för storlommar är klara, djupa, näringsfattiga sjöar i skogsmark. Små skogstjärnar duger inte, då lommen måste springa en längre sträcka på vattnet, för att få luft under vingarna.

Boet förläggs till öar nära vattnet. Två ägg läggs med stor tidsintervall, det medför att en unge ofta kläcks långt före den andra. Och storleksskillnaden dem emellan gör då att oftast bara den större ungen överlever (syskonkonkurrens). En gammal föreställning var, att storlomsföräldern själv dödade den ena av sina ungar, av bekvämlighets skull. Men så är det naturligtvis inte.

Hoten mot storlommarna är flera. Friluftsaktiviteter som båttrafik kan ge svall, vilka går in i det strandnära boet varvid äggen kan sköljas ut i sjön. Blir den ruvande fågeln störd av människor kan hon glida ut i vattnet och dyka undan. Då kan borövare som kråkor och trut hålla sig framme.

Om lomsjöarna blir alltför sura och näringsfattiga, så blir sikten i vattnet visserligen bättre, men fisken – bytesdjuren – försvinner. Ett sätt är då att kalka sjön, vilket kan vara gynnsamt för fisken. Men då försämras även sikten, så det blir svårare för lommarna att lokalisera bytet. Sådant måste balanseras mot varandra. Storlommen är som skapt för undervattensdyk, den kan enligt uppgift hålla sig under ytan i upp till två minuter, och i undervattensläge avverka flera hundra meter. En anpassning är att förmågan att behålla syrereserver i blodet är hög hos lommarna.

Den strömlinjeformade kroppen ger minimalt motstånd i vattnet. En lom kan simma med endast huvudet och en bit av halsen ovanför ytan. Detta är möjligt genom att fågelns ben är kompakta, och inte som hos andra fåglar ihåliga och fyllda av luft. När lommen simmar med endast huvudet som ett periskop över ytan har den blåst ut luften ur lungorna, varvid kroppen får ungefär samma densitet som det omgivande vattnet.

Lommens fötter sitter längst bak i aktern på fågeln. Detta ger goda fördelar vid simning, men är sämre när fågeln ska gå på land. Den kan bara hasa sig fram på bröstet/magen, och putta på med fötterna. För att eliminera landpromenader ligger boet alltid nära vattnet.

Det finns en sägen om lommens fötter. Fan och Vår Herre tillverkade fåglar, och det blev en tävling. Fan knådade till en tung fågel, men glömde i hastigheten att göra ben. Fågeln flög iväg. Fan rafsade då åt sig ett par ben som Vår Herre gjort, och kastade dem efter fågeln. De hamnade därvid i dess bak. Sedan den dagen har lommen fötterna så långt bak, att fågeln inte kan gå. Naturligtvis kritiserade Vår Herre Fans förfarande.

Inspirationen till min målning fick jag i september 2016 vid Sandby skjutfält på Ölands östkust. Vi hade kört ut med folkvagnsbussen för en strandnära övernattning. Plötsligt fanns de bara där intill stranden, tre storlommar. De fiskade och sällskapade alltmedan skymningen föll. Själv stod jag hänförd vid tubkikaren, och njöt av upplevelsen. Storlommarna flyttar i likhet med finska och ryska lommar söderut efter våra havskuster.

Akryl på pannå, 83 x 62 cm, privat ägo.